Minnesstund.
Det har fällts många tårar idag, när man tror att det inte finns fler så dyker det upp några till.
Sist jag var i en kyrka så tog vi examen. Det var fyllt av glädje. Tänk om någon av oss vetat då att J inte skulle leva året ut.. Det går inte att smälta. Ikväll var kyrkan fylld av sorg och förtvivlan.
Kan inte sluta tänka på hans familj och hans fina barn. Och även på min A som förlorat en av sina bästa vänner. Det är fruktansvärt.
Nu ska vi ju åka till fjällen imorgon, vilket känns konstigt just nu.. Men kanske är det bra att få komma iväg också. Tänka på annat. Vi åker i alla fall direkt efter jag jobbat klart imorgon.. Så får väl se om vi hörs något under helgen eller ej....
Vill bara säga gott nytt år i förskott och ta hand om er och varandra så länge.
Och glöm aldrig att uppskatta det ni har.... Livet är så otroligt skört.
men gud vad hemskt, vad svårt att förstå.vad bra att ni kunde åka dit.Du är bästa bästa stödet nu.massa kramar