Tortyrliknande fredag..

Idag var ju första dagen för mig och Ivar att vara hemma själva, och Anders att börja jobba.. Så man hade ju kunnat lista ut att natten skulle bli jobbig och att en litens mage skulle göra ont. Sömn i 10-minuters episoder åt gången är inte så kul som det kanske låter.. Framförallt inte när det sen efter natten har fortsatt hela dagen. Ivar brukar alltid vara så nöjd på dagarna och sova långa perioder men idag har det varit gallskrik hela dagen typ. Man har riktigt hört hur det tokmullrat i den stackars lilla magen :( Stackars stackars liten.. Jag har varken ätit eller fått på mig kläder på hela dagen. Har fått bära runt på det lilla knytet exakt hela tiden, då har han mest legat och hyperventilerat mot mitt bröst och stirrat runt med stora ögon, men har jag lagt ifrån mig honom en minut så var det gallskrik så jag nästan trodde han skulle kväva sig själv. Gud vad barnskrik kan vara stressande alltså.. Man vet ju att han inte dör av att skrika lite men det är så det känns, framförallt när man inte fått sova själv och det känns som man varit ute och supit i 3 dagar.. Var tvungen att lägga ifrån mig en gallskrikande parvel för att kunna gå på toaletten liksom, fanns inte en chans att jag skulle hinna göra någonting annat idag.. Äta är ju överskattat :/ Man tycker ju så himla synd om honom, samtidigt som jag själv var så hungrig, trött och slut att jag satt och bölade i underkläderna när Anders kom hem från jobbet. Vilken bra start på min och Ivars egentid ;) En sån här dag funderar man hur fan man ska klara av att vara förälder och hur orkar alla andra.. Men jag vet ju att det inte kommer vara såhär jämt. Vi har börjat med hans magdroppar, men effekten kommer först efter 2-3 dagar.. Jag försöker tänka på vad jag äter och inte ta för kryddstark mat eller massa lök osv men det är jättesvårt att veta vad hans mage kan reagera på :(

Nu på kvällen när Anders är hemma slocknade både jag och Ivar som två stenar på soffan. Slagna hjältar kan man nog kalla det!

Vi hoppas på en bättre dag imorgon, tack och lov är även pappan ledig helgen med oss!

Vår lilla älskling ser till och med bekymrad ut när han sover..

#1 - - Matilda:

Ja, det är inte lätt... Jag känner så väl igen mig i dig när jag läser. Vet inte hur många gånger jag ringde och bölade, skrek och var sur i telefon till F på jobbet när O var nyfödd liten spädis. Ja, senare också för den delen och Ja, det händer fortfarande. Men just den första tiden... Underbart härlig och Skrämmande läskig och jobbigt vissa dagar. Tvingade typ hem F från jobbet flera ggr.

Du skall veta att du är en fantastisk mor till din son 24 timmar om dygnet!



Kram

#2 - - Malin G:

Ja jag vet inte hur många gånger det slutat med att jag suttit och bölat med bebis i famnen, och då skriker hon oftast inte ens när man bär henne, vad har man gett sig in på!?!! Kramar till dig...kämpa på!

#3 - - Jess:

Oj vilken tuff dag!!:/ får hoppas magdropparna ger verkan snart och att ni får en lite lugnare helg! Stor kram!

#4 - - Lina L:

Den där första dagen själv brukar vara tuff (allt blir ju genast lite jobbigare när man inte har någon att luta sig mot utan ska göra allt själv) -men du fick minsann smaka på en jobbig dag deluxe! :/ Men nu är ribban satt på det högsta, så nu kan det iaf inte bli värre! (♥) (en klen tröst, jag vet). Kände igen mig väldigt väl i det du skrev (det kunde lika gärna ha varit skrivet av mig när jag var hemma med E).. det är tufft när hemmet är fyllt med barnaskrik o det känns inte som att något man gör hjälper.. Man känner sig hjälplös gånger tusen.. ; ( När man är mitt i något jobbigt så finns liksom inte tanken på att det blir bättre (än om man VET att det blir det) men det kommer att vända. Kram på dig!!!