Avsked och influensa

Jag har känt senaste gångerna jag tränat att jag inte varit på topp. Känt mig andfådd och haft hög puls.. Man borde verkligen lyssna på kroppen men tänkte att jag kanske hade en dålig-formsvacka och körde på. Men sen i torsdags kväll fick jag feber och sån jäkla frossa! Hackade tänder så jag trodde jag skulle trilla ur sängen. Hela kroppen gjorde ont. Får verkligen inte feber ofta så blir typ helt utslagen när jag får det! Sån himla otur också eftersom det på fredagen var dags för begravningen av min svärmor. Då ville jag ju mer än någonsin vara pigg och bra stöd! 

Med hjälp av Alvedon och Ipren gick det ändå. Tack och lov följde min mamma med som stöttning till barnet. Han hade också haft feber hela veckan och ögoninflammation men barn har ju massor med energi ändå ;) Det var guld värt att få lite hjälp.

Begravningen blev självklart väldigt sorglig men också fin. Efteråt hade vi som en minnesstund med fika. Flera hade tagit med sig foton från min svärmors unga år och framåt och det pratades minnen. Det var verkligen fint att få höra om! Roligt också att mycket av henne speglas i hennes barn. ❤️ Hon kan med all rätt le och vara stolt från sin himmel! 

Hon har sin plats i våra hjärtan nu där hon kan leva vidare. ❤️ 



Hela familjen åkte sen hem till svärfar i Storvreta för att sova där. Det känns så skönt att vi har varandra! Vi är verkligen lyckligt lottade. I den här familjen finns det så mycket kärlek ❤️ 

Jag blev dock superhängig på kvällen igen med feber och frossa, sprängande huvudvärk, ont i lederna och oroväckande influensasymtom. Kl 20 stupade jag i säng.. (Med viss påputtning från familjens sjuksköterskor) Morgonen efter hade jag så ont i halsen att jag knappt kunde svälja min egen saliv. Hurra! :( Ingen hit och vakna upp som ett vrak.. Skulle ju jobba på söndagen men det var bara att inse att det inte går. Vill inte gärna smitta ner någon gamling heller vilket kan bli ganska ödesdigert för dom.. Nu ska jag vara hemma tills jag blir frisk. 
Anders har verkligen varit en hjälte som tagit hand om mig (och Ivar) mitt i allt elände. Vad skulle jag göra utan mina killar ❤️ 

Nu är det bara att hoppas att domino-effekten uteblir så dom slipper bli smittade....