Bajsfixering och minnen!
Pappan jobbar nätter så på hans plats fick den lilla kaminen sova inatt så lejonmamman kunde se efter honom ❤️
Ivar har alltid varit känslig för feber och blir väldigt lätt loj av det.. Inte som det där man hör om barn som har 40 grader och kutar omkring och leker. Då är Ivar helt utslagen! Inatt kändes det som ungen brann och så blir han ofta nattetid. Tack och lov att det finns Alvedon- utan det skulle han kunna sova ett dygn i ett svep när han är sådär febrig och knappt gå att väcka. Lite läskigt när de blir sådär att de bara vill sova och inte ens dricka nåt. Har ju lite dåliga erfarenheter från det där med intorkade barn och hur fort det kan gå, så blir lätt lite hönsig nu när han blir sjuk.. Så inatt har jag inte sovit så mycket, han har legat och gnytt som han alltid gör av hög feber.. Sen har jag mina krämpor som gör att nätterna känns oändliga numera. Klockan 04 kunde jag typ inte sova mer. Man hinner tänka mycket på allt möjligt när man är vaken nattetid!
Hann komma fram till att Ivar, även fast han får feber väldigt lätt och har haft det mycket- ändå klarat sig från infektioner helt och hållet hittills. Han har aldrig behövt ta antibiotika, vilket känns skönt. (Men det kommer väl)
Sen började jag tänka på allt med hans mage och vilken jävla resa det varit faktiskt. "Ok" med spädbarnsproblematik som många bebbar har med magen, som man vet går över (även om inte det heller är roligt såklart) men tack och lov att vi inte visste innan att hans mage inte skulle bli bra förrens han blev 2 år! Då hade man ju blivit galen.. Och vad han har fått lidit alltså! Lilla kraken..
Man glömmer snabbt! Tänkte inatt på att (känsliga läsare kan sluta läsa nu!) han inte kunde bajsa själv hela första året (nästintill!) ! Att vi nästan varje natt hade en hysteriskt ledsen son som därför hade så ont i magen och skrek allt han kunde tills vi fick hjälpa honom med en pip... Det kanske är "tur" detta drabbar två sjuksköterske-föräldrar som inte är så känsliga.... (!)
Att han blev bättre när vi slutade med mjölkprotein när han var några månader, men fortfarande blev det inte bra. Så otroligt förstoppad typ jämt.. Vi gav honom för sjutton hästdoser med laxerande (Forlax) varje dag för att det skulle fungera! Det känns inte så bra att trycka i sitt barn såna mängder med läkemedel men vad gör man?! Läkarna visste inte heller utan sa bara att vi måste fortsätta.... Jaha?
Man blir ju helt bajsfixerad kan jag lova när man har ett barn som har det såhär! Man överanalyserar ALLT de stoppar i sig så folk tror man blivit helt knäpp när man bannlyst saker som kan vara stoppande, tex majs, banan, blåbär, pasta.... Men det räckte med att vi råkade blanda vällingen för tjock så var det stopp. Och om man upptäckte att vi hade slut på Microlax hemma så sprang man ju i panik till Apoteket! Vi klarade inte oss utan det, då visste vi att han skulle skrika ihjäl sig på natten sen när magontet kom och vi inte kunde hjälpa honom! Det var hemskt. När det kommer ut (alltså ursäkta informationen men..) en STENHÅRD klump stor som en vuxens knytnäve ur en ettåring?!? Den lilla kroppen, man fattade ju varför han fick ont :(
Jag trodde på riktigt att han aldrig skulle bli bra och att vi skulle få fortsätta med Forlax tills han blev 18 år... Vi provade många gånger provocera med mjölk också men varje gång så reagerade han genom att skrika hysteriskt på natten eller börja kräkas. Efter varje misslyckat försök ska man också vänta 3-6 månader innan man provar igen så det var ju bara att fortsätta med mjölkproteinfritt. Man lär sig ju att leva med det men ska ju inte krypa under stol med att det är meckigt.. Framförallt när man åker bort och ingen förstår vad det egentligen innebär eller tror att det är samma som laktosfritt.
Tillslut kunde vi i alla fall trappa ner Forlaxen till varannan dag, och det fungerade.. Men länge höll vi på och försökte trappa ner mer och då blev det direkt bakslag. Efter ett tag blev det var tredje dag och sen kunde vi plötsligt en dag sluta helt och magen fungerade ändå! Galen lättnad. Detta efter över ett års användande nästan dagligen....
Vad gäller mjölken så blev det ju helt oplanerat att vi provade det i Thailand när han fyllde 2 år. Eller snarare, ungen åt INGENTING av det som fanns, så när han en dag snodde åt sig en yoghurtburk och hann smaska i sig den innan vi hann reagera- ja då var det bara att vänta och se ;) Vi var inställda på en hel natt med skrik och ont men istället hände inget alls! Vi trodde knappt det var sant! Sen fortsatte det sådär, han smakade mjölkprodukter här och där när vi var borta och det gick bra. När vi kom hem vågade vi ändå inte tro på det (efter alla tidigare misslyckade försök) så då gjorde vi en provokation som man ska göra enligt skolboken, alltså trappa upp med typ en matsked välling/gröt per dag.. Och det fungerade också, till vår häpnad.
Nu äter han mjölk som alla andra och magen fungerar super! Han har inga problem längre! Det är som att det tog två år för hans mage/tarmar att växa klart och bli bra. Men det är fortfarande sån jäkla lättnad så ni anar inte.. Vi är fortfarande rätt besatta av att veta när han skött magen så tex dagispersonalen tycker nog att vi är en aning arbetsskadade sjuksköterskor som frågar hela tiden ;)
Man förutsätter ju nästan att nästa bebis ska få samma problem och att vi ska få gå igenom samma resa igen. Vet ju att det inte alls är säkert att det blir så, men hur skulle det vara att ha en bebis som har en mage som fungerar?! Känns ju helt overkligt. Men känns ju också att får man inte det ena så får man något annat, och det här med magen "kan" vi ju nu så frågan är vad som är bäst ;)
Det dryga med strulande magar är ju som många säkert vet med sig, fungerar inte magen så strular allt annat också.. Sömn, matvägran, grin osv.. Allt detta blev bättre för oss runt 1,5 år när magen successivt började bli bättre. Vi fick ju upptäcka vilken glad, nöjd och härlig pojk vi har när han inte behöver ha ont i magen mer ❤️
