Grinmorgon...

Ivar vaknade på fel sida av oklar anledning.. Händer ju skapligt ofta, han är INTE någon morgonperson!

Ebbe vaknade med surläppen ute även han. Han tänker minsann inte sitta/ligga själv idag en enda minut! Punkt! 

En kör av grin här hemma medans jag själv försökte få i både barn och mig själv frukost, ingen idé att sätta sig ner då man numera är pass upp/betjänt och servar man inte snabbt nog så blir det bara mer grin. "Vatten mamma! VATTEEEEEEEEEEN SA JAG!" (Mamman fixar vatten, tar en snabb tugga samtidigt av sin egen frukost) "Mamma papper! Jag spillde! PAAAAAAPPER!!!" (Med panik i rösten, typ jorden går under) Mamman fixar papper, tar en snabb tugga till, ger samtidigt Ebbe en till sked gröt.. Han vrålar ilsket allt han kan och smetar ut gröten över hela ansiktet och håret. Ger honom några leksaker som han kan titta på i ca 3 sekunder innan han argt slänger iväg dom på golvet, innan dess har mamman "lurat in" en sked gröt till.... Kastar in sista tuggan av min egna frukost ståendes vid diskbänken med disktrasan i ena handen och båda ungarna grinar allt dom kan, av oklar anledning..  Nästa projekt blir att få rent dom och på med kläder och komma iväg till dagis...

Sådär ser ungefär alla våra måltider ut... Frid.... 🙈🙈🙈

Idag vill jag även grina lite själv för jag har så satans ont i tutten, i kombination med ovan och lite sömn. När han dessutom ska äta så känns det som eld typ och får kämpa för att inte grina! Gör så satans ont!! Men knölarna har lagt sig något idag mot igår, så det är väl bara att köra på....

Tittar i munnen på Ebbe.. Ser idag att ÄNNU en tand är påväg (nummer 6).. Där fick man svaret igen på grinet. Seriöst, dom bara flyger upp dom där jäkla tänderna?! Blir det aldrig nåt andrum.. Det var tydligen inget skämt att han ska tugga biff till 7-månadersdagen..

Idag har jag i alla fall lämnat Ivar på dagis för första "hela" dagen, dvs 9-14.. Har i en vecka nu varit med första timmen och sen lämnat honom 10-12. Det var mycket gråt första dagarna och han åt inget alls där. Skitjobbigt. Men i slutet på förra veckan började det lätta upp, och han började tycka det var roligt där! Och ätit lite åtminstone! Igår när jag hämtade honom kl 12 så hade han knappt tid med mamma ;) Så det kändes som han var redo för en vanlig dag nu, superskönt att det vänt.. 

Väl hemma igen så har Ebbe varit totalt missnöjd med livet.. Inte ens selen dög idag. Nu ÄNTLIGEN lite husfrid, han sover nu vid tutten i min famn och jag orkar inte röra mig.. Öronen bara njuter av en stunds tystnad och benen av att få sitta ner en stund! Seriöst, det är mycket stressigare OFTA att vara hemma med två barn än att jobba heltid! Då har jag dessutom jobbat på AVA (sjukhusavdelning) så jag vet hur det är med ett RIKTIGT stressigt jobb.. Man hann ofta inte äta lunch ordentligt, gå på toa eller sitta ner på hela dagen, men så är det ju nu med xD Haha!! 

Nu är det bara att invänta fasen då även Ebbe börjar röra sig.. Omg.... Haha.. Man behöver fan inte träna..

Men Ivar klämde i förbifarten ur sig i morse: "Mamma, Ebbe är min bästa kompis!" och så kramade han honom. Alltså kärlek.. Det är den som gör att man överlever detta kaos ;) En liten mening kan göra att hela morgonens slit känns som bortblåst och hjärtat fylls av den där totala gränslösa kärleken som man har till sina ungar ❤️ Även om dom är riktiga skitungar ;)