Gravidtider 3

Trodde inte det skulle bli någon "gravidtider 3" här på bloggen, men livet har sina vändningar ibland ;)

Mådde så FRUKTANSVÄRT när jag var gravid med både Ivar och Ebbe. Ebbe var värst för det fanns noll chans till vila då dessutom.. Varje dag när jag vaknade ville jag typ dö. Det låter så hemskt men det är sant, var så knäckt.. Hade migrän nästintill dagligen, mådde så fruktansvärt illa dygnet runt och kräktes endel. Kväljde varannan mening typ. Vaknade varje morgon med samma visa: sån jäkla migrän att det kändes som skallen skulle spricka mitt itu och känslan av att spy ihjäl sig om man rörde sig 1 cm. Under några veckor var det lite mildare (tex när vi var i Thailand och jag kunde vila) men utöver det så höll det i sig hela graviditeten. Alltså 9 månaders helvete! Jag tänkte då att ALDRIG MER går jag igenom detta igen. Aldrig. Och folk trodde mig... Hehe. Var nog ganska övertygande ;)

Men så fort Ebbe var ute så var allt elände borta! POFF! Eller ja, foglossningen hade jag kvar 6 månader efter förlossningen men den kunde jag leva med. Var nog mycket pga att jag plötsligt fick må SÅ BRA och vara mig själv igen som jag tyckte att allting med Ebbe var så enkelt! Man blev ju hög på livet typ ;) Han var ju en väldigt nöjd bebbe överlag också, men som jag skrivit om innan så var det mycket strul med sömnen hans första 10 mån och första 3 månaderna var det också lite kolik light.. Men allt gick liksom bra ändå tyckte jag. Kom nog långt på mina återvunna endorfiner ;)

Så ja, det dröjde väl inte alltför länge innan jag kände att jag är inte klar med barntillverkningen. Jag vill ju ha en till! Då gällde det bara att övertyga Anders ;) Han blev paff först eftersom han verkligen köpt det jag sagt med att jag aldrig tänker vara gravid igen, hehe. Han sa att han skulle fundera på saken men det såg jag direkt att han nog egentligen inte behövde så mycket tid att fundera, han var också sugen på en nummer 3 ;)

Frågor som dök upp var:
Kommer vi ha plats för 3 barn?!

(Eh, ja justja vi köpte ju visst ett hus på över 300 kvadrat för ett tag sen..)

Kommer vi få plats i bilen? 

-Ja vi får plats, men trångt blir det.. Men, vänta nu, när blev BILEN det viktigaste argumentet? 

Kommer vi någonsin kunna resa igen med så många barn? 

-Ja det blir ju fettdyrt.. Men det blir det ju även att resa med 2 barn. När vi väl har råd att resa överhuvudtaget så har vi nog i så fall råd att betala för en person mer!

Tänk om dom blir värsta ligisterna? 3 barn tätt, är det så smart... 

-Man vet ju aldrig vad man får för barn, oavsett ålder.. Om dom blir tighta eller inte.. Men dom kommer ju alltid ha varandra och ha sjukt roligt! Sen får vi som föräldrar göra vad vi kan för att vårda deras relation till varandra på bästa sätt! 

Nu har vi ju fått 2 friska underbara barn.. Är det inte att leka med ödet att skaffa en till som rent statistiskt har större chans att bli sjuk på något sätt?? 

-Fast alla barn har ju samma chans, och har man redan fött 2 friska barn är väl snarare oddsen att göra det igen större!?

Hur fan ska jag överleva en graviditet till?! Ville ju skjuta mig själv sist.. 

-Jo men ärligt talat, har du redan klarat det två gånger så klarar du det igen! 

Ja ungefär sådär gick resonemanget...

Ebbe var runt ett halvår när jag blev gravid igen. Jag hade knappt hunnit gå ner gravidkilona från sist, magen hade inte gått tillbaka helt heller- tar ju lite tid att bygga upp en förslappad bål ;) Hade precis hunnit komma igång lite med träningen.. (Det fallerade ju snabbt sen kan jag säga, inte lika roligt att träna när man spyr varje gång man blir andfådd) Helt sjukt men när jag var i vecka 3 (!!) så visste jag att jag var gravid! Det är helknäppt för då är det väl knappt NÅGONTING men jag kände såå väl igen känslan! Mådde illa jättetidigt och var samtidigt vrålhungrig och ilsken. Check, check, check ;) Hade inte ens behövt ta en sticka för jag var helt säker. Men i vecka 5 tog jag en ändå för Anders trodde mig inte.. Hehe! Men jag känner min kropp ;)

Men att jag kände så tidigt har säkert att göra med att det inte var så länge sen jag var gravid så kroppen kände väl igen hormonerna direkt dom kom. Den här graviditeten har väl varit "light versionen" av dom andra! Samma symptom men mildare. Men mellan vecka 7-16 mådde jag väldigt illa och kräktes en hel del, men det har ändå funnits stunder varje dag då jag mått bättre och kunnat återhämta mig. Och därför har allt känts mycket lättare. Under mina tidigare graviditeter så existerade inte några återhämtningsstunder.. (I princip inte iaf)

Jag har haft väldigt mycket huvudvärk. Dagligen, men inte lika mycket migrän. Har migrän någon gång per vecka typ. Nu när jag jobbar får jag ofta migrän någon av dagarna jag är ledig! Så det är trist men verkar komma när jag slappnar av. En av dom jobbigaste sakerna denna graviditet har varit den EXTREMA tröttheten! Gaaah! Alltså jag har kunnat somna ståendes. Helt galet. Somnade på golvet en gång när jag var hemma själv med barnen. "Hallå mamma vakna!" Hör jag Ivar säga.. Då kände man sig verkligen som mother of the year...

Illamåendet har jag tyglat med att småäta. Konstant. Är det något jag har ångest över så är det alla hål i tänderna jag lär få.. Men det kan inte hjälpas, det handlar om överlevnad ;) Har varit så äcklad av allt möjligt i matväg också. Kranvatten tex! Under många veckor kunde jag inte dricka det! Det bara triggade kräkreflexen något enormt. Helt stört haha.. Men jag var tvungen att dricka något med smak. Så där introducerades äppeljuice.. Hål i tänderna som sagt ;) Nu har det dock lagt sig och kan tack och lov dricka vatten igen ;)

Nu är det dags för vecka 21 och halva tiden passerat! Må det gå fort till juli ;) Men denna graviditet har definitivt varit bäst hittills!! Hade väl aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle bli mamma till 3 grabbar! Kunde inte vara stoltare och mer tacksam ❤️


Är skitstor redan.. Gissar på att det inte blir någon pyttebebis den här gången heller ;)

Gråtutbrott...

Ja jag är en känslomänniska och har nära till skratt och tårar osv.. Lägg på gravidhormoner så kan man ju ta det x100..... Visst har jag blivit rejält arg på mina barn och höjt rösten ibland, men utbrottet jag fick idag- det har dom aldrig skådat innan ;)

Först och främst inte min dag idag, haft pissont i huvudet hela dagen.. Sen har inte Ivar varit på topp heller och det tar på krafterna med trots och grin.. När vi äntligen lyckats knåpa ihop middagen under TOKGRIN, så hade jag väl redan där lite lätt härdsmälta i skallen. Vad händer? Jo jag skulle ta ut maten ur ugnen. Bränner mig på handen och tappar formen i golvet. Maten flyger över hela köket och formen går i TUSEN bitar! Fan vad det såg ut. Alltså jag bröt ihop!

Började grina helt hysteriskt och bara skrek allt möjligt icke passande. Tårarna sprutade!! Tyckte så enormt synd om mig själv!! Ivar bara stirrade på mig, helt chockad och sa inte ett knyst.

Mellan hulkningarna var jag dock noga med att tala om för honom att jag inte var arg på honom utan på mig själv. När jag lugnat ner mig lite förklarade jag för honom att vuxna också kan bli väldigt ledsna ibland när det händer tokiga grejer. Ivar har varit from som ett lamm resten av kvällen så han kanske fick sig en funderare av att se mamma få ett utbrott ungefär som han själv brukar ha ;) 



Mello genrep!

Jag, min äldsta gosse och min syster Cilla fick biljetter i julklapp till Melodifestivalens genrep igår. Lite passa på när dom kom till vår stad på Gavlehov! Det var matiné så det var mitt på dagen och mycket barn, perfekt att ha med Ivar alltså! Det var så himla mysigt att komma iväg på något med honom själv! Han var så duktig, satt stilla hela tiden trots att det höll på i 2,5 timme! Men han ville sitta i mitt knä, för det var ju lite läskigt med allt folk, vi satt högst upp, och musiken var ganska hög. Men det var bara mysigt att få sitta och kura med min stora pojke så länge❤️ Är inte så ofta han vill det nuförtiden så man får passa på ;)
Han tyckte det var väldigt spännande i alla fall ;) Han tyckte Frans och Panetoz var bäst ;) 

En riktigt rolig upplevelse faktiskt!! :)




Bild stulen från Cillen ;)

Visa fler inlägg