Sista dagen som föräldraledig

Helt galet, men så är det. Vilken enorm omställning att vara med barnen dygnet runt till att bara träffa dom någon timme på kvällen (oftast). Kommer jobba 7-16 oftast, någon enstaka kväll ibland. Sen jobbar jag var 6:e helg så dom allra flesta helgerna kommer vi få tillsammans så länge Anders nu är föräldraledig och det känns ju jättelyxigt! När han jobbar så är det ju nästan jobb varannan helg. Är ju så på sjukhuset där han jobbar.. Själv är jag sjuksköterska i kommunen och det är kanske inte vad jag vill göra resten av mitt liv men just nu passar det väldigt bra när man har småbarn. Mest dagtid och inte lika slitigt som sjuksköterska på sjukhuset.. Har gjort några hundår där. Man vill ju gärna orka med barnen när man kommer hem från jobbet också! Men en dag är jag kanske tillbaka där när barnen är större, vi får se :) Just nu får fokus ligga på barnen och inte min karriär... "Tur" nog har jag ett yrke som det går att göra så med..

Så skönt väder idag, sol och lagom kallt! Vi har hängt i lekparken och det var så skönt att kunna vara ute igen utan att lufsa i 3 meter snö ;) Massor har ju smält bort senaste veckan här...


Annars så ockuperas min hjärna alldeles för mycket av alla hemskheter som hänt barn på senaste tiden. Blir så knäckt av att läsa och ändå kan jag inte låta bli :( Ettåringen som ramlade från balkongen på Gran Canaria och dog.. Och 1,5-åringen som satte en popcornkärna i halsen och kvävdes! Så otroligt fruktansvärt.. Och massa annat... Kan liksom inte släppa det och blir alldeles skräckslagen att något ska hända. Den här ständiga oron som kom när man blev förälder! Hur man än barnsäkrar, håller koll, övar in barn-HLR och heimlich... Osv.. Frågan är hur cool och lugn man är väl den dagen det händer något. Vi som dessutom är sjuksköterskor båda två, men det ger då inga garantier när det kommer till ens egna barn... Minns ju bara vilken fruktansvärd panik jag fick den natten Ivar var bebis och jag var själv hemma och han fick en feberkramp. Han blev bara helt slapp och "försvann" (hade över 40 graders feber) jag trodde han dog! Feberkramp är ofarligt men hur jävla lätt är det att tänka på det när ens barn ligger där typ livlös? Usch, minns fortfarande den natten med skräck...

Blä vad knäpp man blir ju mer man tänker på sånt här.. Man bryter ju ihop..


↑