Trebarnsmamman

Lite svårt att förstå själv än att det är en trebarnsmamma jag är nu! Tycker jag nyss fick Ivar och hade svårt att ta in att man var mamma överhuvudtaget!! Hur sjutton är det möjligt att jag är mamma till tre grabbar nu?! Så stolt så jag spricker över dom alltså! Helt klart det bästa jag gjort :)

Är rätt coolt hur man kan gå och vara gravid i 9 månader och tycka det är ganska eländigt osv.. Och sen är ungen ute och man går hem från förlossningen några timmar senare och känner sig typ som vanligt igen?! Tycker allt gick så smidigt denna gång.. Efteråt alltså ;)

Fast jag var mer svälld (vätska) när jag åkte hem från förlossningen än innan.. Haha. Mina fötter såg ut som två bollar. Men det gav ju med sig på några dagar. Tyvärr har jag hemsk foglossning fortfarande, nästan ännu värre nu. Så det är ju inte så roligt- framförallt är det svårt när man ska amma/sitta mycket. Min svanskota värker något enormt! Det räcker med en kort promenad så får jag jätteont. Men var precis såhär efter Ebbe också så det är bara att ge det tid...

Alla andra symptom är ju borta: andnöden, halsbrännan from hell, ryggont from hell osv osv.. Det är sååå jäkla skönt att inte vara gravid längre haha.. Kan knappt beskriva lättnaden! Graviditet är inte min grej men ändå har jag gjort det tre gånger nu ;) Som jag njuter av att ha min bebis utanför magen ❤️

Nu ska man påbörja resan tillbaka till sig själv igen, efter att dom senaste åren känt sig mest som en bebismaskin. Typ, vem är jag nu igen? Haha..

Gick ju upp så mycket i vikt (23 kg) denna gång (fast lika mycket med Ebbe också) så det känns så himla LÄTT nu när den tunga magen är borta! Efter en vecka var hälften av kilona borta dessutom, ganska häftigt hur kroppen fungerar. Resten av kilona får ta den tid det tar, inget jag tänker (orkar) lägga fokus på nu. Man blir ju hungrig som en varg av att amma dessutom! Men längtar förstås tillbaka till träningen och kunna använda kroppen igen! Gud vad skönt att kunna springa tex!! Men en sak i sänder :)

Vilket gäng ❤️

Henry 2 veckor

Oj vad fort dagarna går! Henry blir idag 2 veckor- fattar inte vart dom tog vägen!

Alltså han kan eventuellt vara världens nöjdaste bebis. Skäms nästan när jag skriver detta men han sover hela nätterna från första början.. Visst käkar han typ var tredje timme, men det där sköter vi båda halvt i sömnen xD

Han sover mestadels av tiden på dygnet än så länge faktiskt. (Alltså vaknar givetvis och äter, men somnar nästintill direkt) Han är vaken en sväng på morgonen och sen sover han typ hela dagen och slår knappt upp ögonen förrens på kvällen- då har han en till liten vakenperiod och tittar omkring med stora pigga ögon! Oftast efter grabbarna somnat ;) Äntligen lugn och ro ungefär ;)

Men fattar att han blir helt slut- denna ljudvolym som råder hemma hos oss!! KAOS! Men Henry bara sover som en liten gris.. Helt otroligt. (Ebbe illvrålar ju verkligen) Ett tag undrade vi om ungen var döv- men tydligen inget fel på hans hörsel enligt BB-kontrollen.. Jaa, han har helt enkelt vant sig från scratch med oväsendet från tiden inne i magen ;)

Enda gången han skriker är väl vid blöjbyten- hemskt otäckt att bli "kall" om rumpan..! Om man nu kan kalla det för kall i denna värme..! Inte så konstigt att han blir helt slut, vem blir inte det? Hjälp vad kvavt det är hela tiden..

Han har ju fått hänga med som en liten vante sen han föddes, så han blir nog van med det mesta. Inga tecken till några magbekymmer än, men det vet jag med erfarenhet kan komma senare- är bara tacksam för varje dag man får som är såhär enkel, skulle kunna ha 10 bebisar samtidigt om det alltid vore såhär ;) Men kommer andra tider sen hehe..

Vi har desto mer att göra med hans bröder, framförallt den lilla! ;) Så dagarna går I ETT just nu ändå!!

Men med fokus på Henry i detta inlägg så är han hur cool som helst och helt underbar! Amningen bara funkade direkt den med (som jag kämpade med Ivar, sååå jädra skönt när det funkar!!) så börjar väl bli lite rutinerad nu haha!

Både BB och BVC frågar: "har ni några frågor?!" Man bara "nepp.." Har kläm på det mesta nu och det mesta går av bara farten ;) Väldigt skönt.

Våran lilla knopp! ❤️

Ebbe 16 månader

Igår blev Ebbe 1 år och 4 månader gammal- tiden går fort alltså ❤️
Ebbe har en liten livskris sen lillebror kom.. Lillhjärtat! Inte är det lätt att förstå att man fått ett syskon! Men man förstår ju att den där lilla krabaten kommit för att stjäla scenen och ta plats hos mamma och pappa!

Han har reagerat mer än vi trodde faktiskt. Men det är också mycket som händer för honom nu- alla hörntänder ploppar typ upp samtidigt, och han har plötsligt börjat prata! Massa ord börjar komma ur den där munnen: det första var typ traktor, sen kom pappa ;) När man frågar honom om han kan säga mamma så säger han demonstrativt "PAPPA!" Haha.. Är helt övertygad om att det är för att markera att det är pappa som är favoriten nu när mamma ska ha en bebis i famnen hela tiden!!

Han är ju fortfarande så liten- även fast han ser ut som en jätte bredvid Henry ;) Man har svårt att tro nu att det knappt kommer vara någon skillnad på dom sen (storleksmässigt) när dom räknas som "pseudotvillingar", blir häftigt att följa!!

Men det är ganska intensivt just nu och den biten står mellanpojken för ;) Det har blivit någon grej för honom att skrika hela tiden, så det gör han hela dagarna, både när han är glad, arg och ledsen..! Öronen trillar av på dom här föräldrarna snart...

Han vill väldigt gärna gosa med sin nya lillebror, lägga sin kind mot honom och klappa honom.. Men han vill också väldigt gärna prova tappa en leksak i huvudet på honom, peta honom lite i ögat och dra i örat eller varför inte klappa till honom ordentligt..! HJÄLP, vi kan inte lämna honom med Henry för en sekund! Då befinner sig Henry stor del av tiden på bordet här hemma, lämna honom på golvet är uteslutet.. Men Ebbe klättrar ju upp på nolltid så det är svårt.. Funkar ju så länge vi är två föräldrar hemma men blir klurigare sen. Har dock ganska nyss gått igenom detta med Ivar när Ebbe kom, vet att det var ett problem då med men ännu mer nu för Ebbe är ju mindre.

Igår bet Ebbe Henry i foten så han började blöda.. :( Har inte hört Henry skrika så mycket sen han föddes! Stackars liten, han kommer nog få stå ut med endel han.. Ebbe skämdes som en hund sen för han vet att han inte får bitas- men det är som att han inte kan hejda sig, troligen pga alla tänder som växer.. Han bits jättemycket :( Och jag tvivlar inte på att han skulle göra om det ett obevakat ögonblick ;)

Dom kommer bli så goda vänner sen och ha så mycket roligt ihop, men det är klart att det är tufft första tiden man fått ett syskon ❤️ Våran älskade lilla buse!!

Visa fler inlägg