Återhämtningens år...
Vi åkte till HC igår för att vaccinera Ebbe med Hepatit A inför resan på drop in.. Ivar har redan vaccinet och Henry är för liten än. Små barn blir inte sjuka av Hepatit A, men däremot kan dom smitta ner ett helt dagis om dom får det.. Så ska man ut och resa var vår läkares rekommendation att ta den ändå. Ebbe tyckte inte det var så kul förstås men det gick snabbt så det gick bra ändå ;)
Visade även upp min knöl som jag haft på bröstkorgen i över ett år.. Har visat upp den förut och då skulle jag mest hålla koll på om den växte. Nu hade den växt och alla har ju varit så oroliga för den här så då blir jag med orolig! Den syntes ju väldigt bra dessutom, som en spelkula under huden mitt på bröstkorgen! Kroppen börjar förfalla, det är bara att inse ;)
Hur som helst så blev det en spontanoperation- dr tyckte att vi tar bort den direkt så är den ur världen. Dom tyckte nog det var lite kul att få karva i mig också hehe ;) Ja vi inom vården är ju lite skadade ibland.... vissa saker är mer spännande än andra ;) Förr var jag livrädd för nålar osv och kunde nästintill tuppa av vid provtagning. Men några år som syrra och sen fött 3 barn så känner jag väl mest att gör vad ni vill.... haha. Har ju inte dött av än ;)
Dr sa att hon skulle se direkt om innehållet i knölen behövde skickas på analys eller ej, och när den kom ut så var den helt ofarlig! PJUH! Då var den ur världen! Nu har jag bara ett svidande sår och stickande stygn kvar. Och sedan ett ärr som jag inte får sola på ett år. Perfekt, jag som åker till Lanzarote om 2 veckor 😂
Pratade även med dr om min jäkla rygg.. Som inte blivit bättre med kiropraktor och voltarenkur... men hon menade att är skelettet så uppmjukat av hormoner pga flera barn tätt och sen bära hela dagarna så är typ kiropraktor lönlöst. Så fort jag bär så åker felställningen tillbaka. Så jag behöver helt enkelt bli av med hormonerna (sluta amma) och sen stärka upp ryggen igen. Ska få träffa en sjukgymnast efter vi kommit hem från resan som kan hjälpa till med anpassade övningar. Så börja jobba blir nog bra för mig, så får min man bära hela dagarna istället!! Det är verkligen pissdrygt att ha ont i ryggen alltså!
3 barn på 3,5 år.. Kanske inte så konstigt att kroppen klagar lite! Detta får bli återhämtningens år när jag stärker upp mig själv igen. Löparkarriären får tyvärr vänta.. känns himla deppigt men tålamod lönar sig nog på sikt. Var ju ut på en premiärjogg dagen före julafton. Alltså det var UNDERBART! Fan vad jag njöt! Tyvärr pajade knäet efteråt så kroppen talade sitt tydliga språk: inte redo för löpning än.. Men en dag kommer jag tillbaka, och då kan jag lova att jag kommer vara sugen på revansch! 👊🏻
