Hejdå mars!

Mars har varit en tuff månad! Många timmars extrajobb för oss båda, knappt sett röken av varandra. Alldeles för lite sömn på det! Nu är månaden strax över och det firar vi med barnvakt över natten för första gången (till alla 3!) i helgen och en hotellnatt! Ska bli fantastiskt! Vi kommer troligen slockna kl 21 och dregla ner kudden men vad gör det när man får göra det tillsammans ❤ 







Nätkärlek!

Det pratas ju mycket om näthat, men nu ska jag skriva om nätkärlek istället! För det finns sådan också :) Jag la upp ett inlägg på Facebook i gruppen "springande tjejer". Ville dela med mig av känslan att börja komma tillbaka efter att ha fött 3 barn på 3,5 år och den euforiska känslan efter att ha varit ute och joggat YNKA 3 km, men ändå! Skrev lite om min kroppsliga resa och att man inte ska ta kroppen förgiven. När man knappt kan gå en meter pga smärta så känns det helt fantastiskt att nu kunna springa igen även om det inte är långt!


Alltså vilken respons! Över 800 likes och massor med kommentarer! Alla var så otroligt peppande!! Många kände igen sig och gått igenom liknande "resor". Blev faktiskt helt överväldigad :) Nu känner jag bara ännu mer: kvinnor kan 💪🏻💪🏻💪🏻 Underskatta heller inte en småbarnsmorsa 😉

Kan förresten tipsa om gruppen på fejjan om man är kvinna och intresserad av löpning, finns något för alla där oavsett nivå och mycket bra tips :) Bra att dela vissa saker med "likasinnade" också så man slipper trakassera dom som inte är intresserade av löpning alltför mycket ;)






Stora skräcken!

Igår hände något riktigt läskigt. Jag hittade Henry med en spelkula i munnen... Och innan jag lyckades få ut den! Jag blev helt iskall! Han hade ingen lust alls att lämna ifrån sig den nämligen.. Ni vet en sån liten kula av glas! Totalt livsfarlig för små bebisar!! Som gjord för att kila fast sig i halsen.. Jag sanerar det här hemmet typ dagligen från småprylar, men det är verkligen inte lätt när man har två större barn som river fram ALLT och som hittar allt man gömt undan.. Alltid dyker det upp någon legobit eller gammal godis någonstans. Gaah.


Min stora skräck är verkligen att någon av barnen ska sätta i halsen och att det fastnar  där, och inte hjälper trots att man gör det man "ska" för att fria luftvägen.. Sen dagen då jag hörde om lilla tjejen som dog av en popcornkärna är jag verkligen helt livrädd för det, usch!!

Min andra stora skräck är cancer. Alltså jag får typ panik när jag tänker på det. Att någon av mina barn ska drabbas. Det har nog blivit mer påtagligt nu eftersom flera barn runtomkring oss nu har drabbats. Det är så fruktansvärt att det finns inte ens ord för det.. Hur barn kan drabbas av cancer som ska vara det livfullaste och friskaste som finns!? Det går inte ihop. 

Men börjar man tänka på det finns ju en miljon hemskheter som man kan drabbas av och man mår ju inte direkt bättre av att tänka på det! Dock är dom där två sakerna något jag tänker på ofta och har svårt att släppa! 😰





Tänk att man får då inte ha någonting roligt för den där tråkiga mamman!!

Visa fler inlägg