Lovely Lovan

Inatt försökte vi vara hårda och det slutade med att Anders fick vara vaken flera timmar. Henry gick bara med på att sova om han stod upp och vaggade honom, ligga och sova var blankt nej utan amning! Jag kunde inte sova heller, lejonmamman som man är så kan jag inte sova förrens alla barn sover nöjt och är på plats! (Haha OMG hur ska det bli i tonåren när dom är ute på vift!!) 

Anledningen att jag vill sluta är som jag skrivit förut, jag behöver bli fri från hormonerna för att dom mjukar upp skelett och leder och allt! Har så ont överallt 😞 Mina knän och rygg tar kål på mig snart.. Även ont i handleder, fotleder, tåleder... Det är inte kul! Förhoppningsvis är det inte något annat, måste i alla fall börja med att utesluta hormonerna och se om jag blir bättre. Sen ju större Henry blivit, ju mer snuttig har han blivit. Vissa nätter ska det snuttas heeela tiden! Och när han väl somnar får jag inte röra mig en millimeter (vi samsover) för då vaknar han direkt! Vilket knappast är skönt för min rygg som redan är helt förstörd! Är så stel och har så ont på morgonen att jag ibland vill grina typ.. Så av den anledningen känns det ohållbart att fortsätta. Att min sömn blir kass av att bli väckt 32 gånger av snuttmeister förstår kanske dom flesta..

Men utöver detta så har ju amningen fungerat bra och är ju mysigt också!! och har ju ändå klarat det såhär långt så skulle väl säkert klara det ett tag till, med bekostnad av mig själv då.

Sökte lite på internet för att få några tips som jag inte redan vet och provat.. och läser då "om barnet är under 1 år är det allra bästa om barnet själv får bestämma när/om det vill sluta amma. Amma är det bästa bebisen vet (ammande bebisar alltså, ingen känga nu till flaskbebisar) och att sluta med detta är en stor sorg och tomhet för barnet då det är deras trygghet" ... Alltså, kände jag inte redan dåligt samvete innan så gör jag det definitivt nu, och som en stor egoist! Gah 😞 Man känner sig förjävlig som ska ta ifrån dom detta! Han är 7,5 månad nu så inte jättestor heller egentligen så man förstår ju att snuttbehovet finns kvar. Ganska ofta hör jag om andras barn som "bara plötsligt tappar intresset" och amningen fasas ut naturligt.. Varför kan inte det hända mig?! 😂 Alla mina gossar har verkligen älskat amningen.. Ivar ammade i 10 månader och ville inte alls sluta heller. Men han fick också flaska tidigt så då gick det lite lättare att vänja med den.. Ebbe ammade 11 månader och han tog det bra lång tid innan han accepterade flaskan, men när han sedan väl tog den så älskade han sin välling (och gör än haha) och när han tagit den blev han ju mätt och sov som en liten gris. Henry tog flaskan nästan direkt, men tar någon klunk och är liksom inte mer intresserad av innehållet! Vi har provat både när han är riktigt hungrig och när han inte varit så hungrig. (Och olika flaskor) Han sög ju på tummen ett tag, det var ju perfekt! Kunde till och med söva sig själv med den ibland! Men så bara slutade han med det. Synd.. 

Börjar ju snart jobba också så det vore ju bra om inte Henry var helt beroende av bara mig för att kunna sova på natten.. Är ju lite smådrygt för pappan att stå och sova med bebis i selen ;)

Det är ett litet problem i det stora hela men känns stort när man är i det...

Kanske ska prova flaska med ersättning (orkar inte pumpa! Då ammar jag hellre!) men är rädd att han ska få ont i magen av det eftersom vi inte vant honom med mjölkkost än.. 

To be continued.. Haha. Man är så fram och tillbaka också, tänker att nu är det sista gången jag ammar ett barn! Den här tiden kommer aldrig tillbaka, borde kanske kämpa på ett tag till...?

Så galet mycket känslor det finns i samband med amning alltså... Vad man bör och inte bör, vill och inte vill, kämpa eller inte kämpa, känna sig otillräcklig osv osv. Jösses!