Sänghimmel

Har blivit grymt sugen att köpa sänghimmel och göra en myshörna åt grabbarna. Är ju så mycket bloggar nu som gör reklam för sänghimlar att jag nu också vill ha en ;) Grabbarna har ju ett sovrum där dom sover och där är det redan mysigt, sen har dom ett annat rum som lekrum. Det står en 120 säng där utan ben och ser allmänt tråkig ut. Är väl tänkt som myshörna och extrasäng när vi har gäster, men mest används den till att hoppa i ;) Men nu ska jag ha det som litet projekt framöver- före och efterbilder kommer såklart! Här får ni se lite inspirationsbilder så länge! Visst ser det mysigt ut?!





Dessa slagsmål...

Blir galen! Det MÅSTE bara vara något som grabbar har genetiskt! Det är ju knappast vi som lärt dom att slåss 🙈 Och ärligt talat: känner INGEN som har döttrar (eller en av varje) som slåss på samma sätt! Tjejer kan bråka dom med och vara jäkliga och listiga på andra sätt ;) Men slåss, sparkas, brottas, bitas, knuffas, tumla omkring på golvet.. Hela tiden! Ni får gå i taket om ni vill men det är då väldigt mycket vanligare att det är grabbar som sysselsätter sig med det. (Visst, finns väl undantag)


Ivar och Ebbe var så goa med varann och "en var stor och en var liten" liksom innan Henry kom. Dom slogs sällan!! Men så kom Henry och då blev det annat! Plötsligt var Henry den lilla som Ivar tagit på sig rollen att beskydda som storebror förstås! Så då blev ju Ebbe ständigt "the bad Guy" eftersom han inte förstår än att man inte får hoppa på lillebrorsan tex.. Då kommer Ivar som en hök och ska skydda Henry. Aldrig att Ivar skulle göra illa Henry på något sätt, det är typ hans ögonsten! Haha. 

Det handlar såklart om uppmärksamhet också! Att "ägnar du dig åt bebisen så ser vi till att bli sedda och hörda på andra sätt!"

Sen är ju Ebbe ett vilddjur så han har ju lärt Ivar hur man bråkar.. Förr slog inte ens Ivar tillbaka om någon på dagis tex slog till honom.. Men nu har han definitivt morskat upp sig, på gott och ont! Ebbe och Ivar är på varandra HELA DAGARNA! Alltså man blir galen! (Fast det är bara när vi är hemma, inte på tex dagis och så) Ofta är det ju lek när man brottas och sparkas men går väl några sekunder innan någon gör illa sig och grinar.  Meningen "Ni får inte slåss!" säger jag typ 300 gånger om dagen, men kanske lika bra man slutar säga det för det hjälper ändå inte! Vad ska man göra? På morgonen hinner man knappt öppna ögonen förrens dom tumlar runt och fightas! Gaaah! 

Häromdagen bet båda varandra så dom nästan började blöda! Alltså!!! Ebbe har varit hemsk med att bitas! Men har väl börjat fatta nu att man inte får, men kan inte hejda sig ibland.. Han har bitit Henry flera gånger så han börjat blöda :( Han är så himla snabb! Typ ska ge en puss men så blir det ett bett istället! 🙈 Och Ivar vet mycket väl att man inte får bitas, men blir så arg och frustrerad på Ebbe att han inte vet vad han ska ta sig till! Ebbe är en riktig retsticka och älskar ju att jäklas och ta Ivars saker och förstöra hans lek etc.. När Ivar väl bitit Ebbe så grät han sen i en halvtimme av skuld! Han skämdes som en hund...

Trots allt bråk, tjafs och slagsmål så är dom bästa vänner och vill aldrig vara ifrån varandra! Om dom är ifrån varandra så frågas det konstant om var brorsan är och när han kommer! Haha! Förra veckan när Ebbe var hemma för han var sjuk och Ivar var på förskolan, gick han runt här hemma och letade efter honom och ropade "-Ia!!" Som han kallar Ivar 😂😂 Ropar även ofta efter honom om han vaknar på natten. Och dom leker jättebra med varandra OCKSÅ mellan allt bråk! Ivar är så noga med att om han får något så ska Ebbe också ha lika! Är inte Ebbe hemma så ska han spara till Ebbe, tex om han fått godis! Så dom är så söta och måna om varandra också... 

Ja det kallas väl syskonkärlek ;) Är kanske som många säger: grabbar är ofta vilda och bråkiga som barn och lugnare sen... Tjejer leker med sina dockor (sorry för generaliseringen) och är lugnare som barn men blir desto besvärligare som tonåringar 😂 Blir intressant att utvärdera sen 😝 Tjejer och killar är ju jobbiga på olika sätt! Men detta är bara början kan jag ju gissa mig till, snart är det 3 grabbar som tumlar runt på golvet.. Och man blir ju lite matt förstås ;) 

Upplys mig gärna om hur era barn är! Finns det hopp?! Eller kommer dom fortsätta slåss tills dom flyttar hemifrån... Vet inte hur många gånger per dag man får höra "buuuuhuuu mamma han slog mig!" Fast man var precis lika delaktig själv ;) 




Att sluta amma!

Att det ska vara så svårt! Bestämt mig sedan länge, trodde jag.. Ammar ju bara på natten och på dagarna är det inga problem alls, han äter jättebra och får i sig tillräckligt för att klara sig ändå! Men på natten.. Han blir så himla ledsen om han inte får amma! Man känner sig HEMSK 😧 Han har ju ett snuttbehov men han vägrar napp och vällingflaska. Han blir riktigt förbannad alltså! Flaska med vatten tar han men bara för att dricka någon klunk och sen skrika vidare🙈 Vad ska vi göra?


Inatt försökte vi vara hårda och det slutade med att Anders fick vara vaken flera timmar. Henry gick bara med på att sova om han stod upp och vaggade honom, ligga och sova var blankt nej utan amning! Jag kunde inte sova heller, lejonmamman som man är så kan jag inte sova förrens alla barn sover nöjt och är på plats! (Haha OMG hur ska det bli i tonåren när dom är ute på vift!!) 

Anledningen att jag vill sluta är som jag skrivit förut, jag behöver bli fri från hormonerna för att dom mjukar upp skelett och leder och allt! Har så ont överallt 😞 Mina knän och rygg tar kål på mig snart.. Även ont i handleder, fotleder, tåleder... Det är inte kul! Förhoppningsvis är det inte något annat, måste i alla fall börja med att utesluta hormonerna och se om jag blir bättre. Sen ju större Henry blivit, ju mer snuttig har han blivit. Vissa nätter ska det snuttas heeela tiden! Och när han väl somnar får jag inte röra mig en millimeter (vi samsover) för då vaknar han direkt! Vilket knappast är skönt för min rygg som redan är helt förstörd! Är så stel och har så ont på morgonen att jag ibland vill grina typ.. Så av den anledningen känns det ohållbart att fortsätta. Att min sömn blir kass av att bli väckt 32 gånger av snuttmeister förstår kanske dom flesta..

Men utöver detta så har ju amningen fungerat bra och är ju mysigt också!! och har ju ändå klarat det såhär långt så skulle väl säkert klara det ett tag till, med bekostnad av mig själv då.

Sökte lite på internet för att få några tips som jag inte redan vet och provat.. och läser då "om barnet är under 1 år är det allra bästa om barnet själv får bestämma när/om det vill sluta amma. Amma är det bästa bebisen vet (ammande bebisar alltså, ingen känga nu till flaskbebisar) och att sluta med detta är en stor sorg och tomhet för barnet då det är deras trygghet" ... Alltså, kände jag inte redan dåligt samvete innan så gör jag det definitivt nu, och som en stor egoist! Gah 😞 Man känner sig förjävlig som ska ta ifrån dom detta! Han är 7,5 månad nu så inte jättestor heller egentligen så man förstår ju att snuttbehovet finns kvar. Ganska ofta hör jag om andras barn som "bara plötsligt tappar intresset" och amningen fasas ut naturligt.. Varför kan inte det hända mig?! 😂 Alla mina gossar har verkligen älskat amningen.. Ivar ammade i 10 månader och ville inte alls sluta heller. Men han fick också flaska tidigt så då gick det lite lättare att vänja med den.. Ebbe ammade 11 månader och han tog det bra lång tid innan han accepterade flaskan, men när han sedan väl tog den så älskade han sin välling (och gör än haha) och när han tagit den blev han ju mätt och sov som en liten gris. Henry tog flaskan nästan direkt, men tar någon klunk och är liksom inte mer intresserad av innehållet! Vi har provat både när han är riktigt hungrig och när han inte varit så hungrig. (Och olika flaskor) Han sög ju på tummen ett tag, det var ju perfekt! Kunde till och med söva sig själv med den ibland! Men så bara slutade han med det. Synd.. 

Börjar ju snart jobba också så det vore ju bra om inte Henry var helt beroende av bara mig för att kunna sova på natten.. Är ju lite smådrygt för pappan att stå och sova med bebis i selen ;)

Det är ett litet problem i det stora hela men känns stort när man är i det...

Kanske ska prova flaska med ersättning (orkar inte pumpa! Då ammar jag hellre!) men är rädd att han ska få ont i magen av det eftersom vi inte vant honom med mjölkkost än.. 

To be continued.. Haha. Man är så fram och tillbaka också, tänker att nu är det sista gången jag ammar ett barn! Den här tiden kommer aldrig tillbaka, borde kanske kämpa på ett tag till...?

Så galet mycket känslor det finns i samband med amning alltså... Vad man bör och inte bör, vill och inte vill, kämpa eller inte kämpa, känna sig otillräcklig osv osv. Jösses! 





Dom små risgrynen❤️

Visa fler inlägg