Mag-uppdatering.

Det finns kanske några som undrar hur det har gått.

Jag mår faktiskt riktigt bra just nu och har gjort det ett tag. Vilket känns jätteskönt!! Jag får fortfarande ont ganska ofta efter mina löpturer, men det har ändå gått över relativt fort, och har inte blivit sådär knalldålig sen vårruset faktiskt..

Jag har ju gjort diverse undersökningar och dessa har sett bra ut. Har varit på återbesök och fått ta massa nya prover, och de som var förhöjda innan såg nu bättre ut. Jag hade ju troligtvis ändå mikroskopisk kolit innan som jag fick kortisonbehandling för i somras, så detta har nu läkt ut, som det såg ut. Känns jäkligt skönt.. Det kanske är därför jag mår bättre??

Jag har ju säkerligen det vanliga IBS också, sjukdomen som känns som en riktig psykologisk skitsjukdom ;) Haha.. Allt dom inte hittar vad det är kallas ju för IBS.. Så man får väl inse att man är en knäpptant och lära sig leva med det??

Jag kommer fortsätta följas upp längre fram i och med att mina prover var förhöjda då förut. Dom tror inte längre att jag har IBD (dvs crohns eller ulcerös colit) men i vissa fall kan denna sjukdom utvecklas sakta under många år och ge udda symptom. Så dom vill väl hålla koll på mina prover och se hur det utvecklas. Blir jag sämre igen så är det bara att jag hör av mig dit också vilket känns bra. Är ju lite orolig för caliciperioden/vinterkräksjukan i år och hur det blir.. Brukar alltid vara det som drar igång eländet varje år :(  Men det är bara att hoppas på det bästa.

Angående löpningen så har man inga svar varför det blir sådär.. Men det finns tydligen något luddigt som kallas "löparmage". Kanske det jag har.. Det är ofarligt och handlar om att tarmarna "strejkar" för att blodcirkulationen försvinner från magen ner till benen då man springer, vilket vissa blir jäkligt dåliga av, av någon anledning. Det ska bli bättre med tiden och ju mer tränad man blir, så är väl bara att bita ihop. Hoppas att det ska ge med sig, märker ju att det blir värre ju mer jag tar ut mig. Har ändå gått skapligt nu ett tag så det är jag glad för! Löpning blir ju inte så roligt om man tuppar av pga smärta efteråt eller får isolera sig på toaletten 5 timmar efteråt... Får som sagt bara såhär av löpning och inte av annan träning, hittills.. Så alla tycker jag ska sluta med löpningen, men jag vill inte sluta med det jag tycker är roligast.. Jag tänker kämpa på ett tag till! Jag vet ju att det är självvalt, så jag får försöka stå ut med att jag får ont.

Jag hoppas i alla fall att jag ska få fortsätta att må bra nu..

Magen.

Har inte skrivit något om det här med magen på ett tag. Det är för att jag tyckt det varit så jobbigt med allting så jag har helt enkelt inte ORKAT!
Men nu har det gått ett tag och jag har väl hunnit smälta allting lite mer...

Jag var ju till en specialist i juli.  (Gastroenterolog) Jag tog massa prover då, och dessa prover visade tecken på en inflammatorisk tarmsjukdom.. Läkaren sa att han trodde jag hade ett förstadium till crohns sjukdom. Detta blev förstås en jättechock för mig och jag blev inte så glad...

Han menade att det hos vissa kan utvecklas långsamt under många år med "småproblem" och att det i perioder blir stora problem, som för mig med mina "anfall". Han kollade även på bilderna från förra undersökningen då dom sa att jag hade Microskopisk kolit, och han tyckte inte att det såg ut som det, utan som något annat..

Nu ska jag alltså utredas vidare för att kunna ställa en diagnos. Det är ju inte SÄKERT att det är crohns. För er som inte vet vad crohns är så kan ni läsa om det här. Det är i alla fall en av de värsta tarmsjukdomarna man kan drabbas av, och den är kronisk. Det betyder alltså ett liv med massa mediciner, ibland operationer.. Den går i skov. Det är en autoimmun sjukdom, dvs kroppen bryter ner sig själv.

Jag ska få göra alla dom där roliga undersökningarna IGEN som jag redan gjort flera gånger förut. :( (Dvs gastorscopi, endoscopi) Ska ev få göra Kapselendoscopi också. Läkaren sa i juli att jag skulle bli kallad om "ett par veckor" men nu har det gått över 2 månader... Så det är ju inte så jättekul att gå och vänta. Man vill ju VETA nu. Man kan må nog så dåligt av ovissheten kan jag säga. Är det så att jag har sjukdomen så kan jag börja bearbeta det, men just nu händer det ju ingenting. Man får ju försöka att INTE måla fan på väggen, men det är ju inte så lätt...


Jag behandlades ju med kortison i 3 månader i somras. Och jag har mått bra ett tag nu faktiskt. Eller i alla fall betydligt bättre än innan! I vintras fick jag ju calici (vinterkräksjukan) och läkaren tror liksom jag att det lätt drar igång skov på mig, så därför jag var så dålig flera månader efteråt :(

Så man fasar ju endel för vintern nu... Alla kräksjuka patienter kan väl lägga sig på någon annan avdelning än hos oss ;)  Annars kommer jag väl få lägga in mig själv...

Men då vet ni i alla fall hur det ligger till!

Läkarbesök.

Det gick bra idag. Gick ju till samma läkare som förra gången och han kom ihåg mig trots att det var typ 2 år sen vi sågs. Han sa själv att det var konstigt att jag inte fick behandling redan då och att han till och med pratat med gastroenterolg om det DÅ om vilken behandling som skulle passa. Men sen måste något missats någonstans för den informationen kom aldrig fram till mig...... DAGENS SJUKVÅRD!! I alla fall ska jag få behandlingen nu. Det innebär att jag ska äta medicin varje dag i 8 veckor. Ska behandlas med Entocort som är kortison. Det känns bra att man i alla fall provar det nu, men samtidigt är jag orolig för alla biverkningar. Jag vet ju alla patienter som blivit skitdåliga av kortison, det är ju rena rävgiftet. Det kan göra en riktigt sjuk alltså. Främst ger det väl allmän sjukdomskänsla, ont i kroppen, blåmärken och sen att man sväller upp..... Nu är det ju när det är stora doser men jag ska ta ganska mycket ändå så klart man oroar sig. Känns ju inte jättekul att bli som en fotboll i ansiktet, men å andra sidan är det värt det om det gör mig frisk. Biverkningarna försvinner ju när man slutar med det sen. Har man tur får man inget alls, men dom flesta får faktiskt nåt när dom äter kortison, så det är klart man grubblar, men jag ska inte måla fan på väggen ändå. Botar det här mig så är ingen lyckligare än jag!

Jag har ju den här sjukdomen (Microskopisk kolit) och är det den som gör att jag får mina "anfall" så vill jag gärna bli av med den. Han sa att blir jag alltför dålig av medicinen lär jag sluta med den, så vi får se hur det går... Ni får hålla tummarna för mig! Jag har även fått remiss till en gastroenterolog, och det var ju VERKLIGEN på tiden. Dock inte den i Sthlm, utan till en början här i Gävle... Men han läste i alla fall mailet noggrant som jag skrivit ut och hade med mig från specialisten jag pratat om tidigare.


Så nu händer det något i alla fall :) Känner mig ganska nöjd med läkarbesöket som jag oroat mig endel för innan att han inte skulle lyssna på mig eller inte tro mig.. Men det gjorde han.

Visa fler inlägg