Motivationen på topp.
På senaste tiden har det bara kommit mer och mer dåliga nyheter.. Som ni kanske vet är jag landstingsanställd sjuksköterska. Först och främst blev det för några månader sedan känt att vi skulle dra ner på personal. Sagt och gjort.
Sen kom nästa nyhet att vi måste ta på oss ett extra helgpass som vi måste jobba. Var innan 5 helgpass på 5 veckor, är nu 6 pass på 5 veckor. Detta jublar man ju inte direkt över som ni kanske förstår. Men hur gör man när det inte finns pengar för att ta in mer personal?? Kort och gott får den befintliga personalen jobba ännu mer. Landstinget idag handlar bara om att dra in pengar. Ja, det är ju ingen nyhet direkt, men sen att tusentals människors liv påverkas av detta, det är väl bara en liten detalj för kostymnissarna som styr.
Sen kom det nya flexsystemet som gör att vi i princip inte kan flexa längre. Innan kunde vi komma en kvart tidigare och därför kunna gå hem en kvart tidigare. Mycket värt om man ex jobbar kväll! Men nu är det slut med det. Jobba över är dock fortfarande ok!!
Och vad gör vårt kära Vårdförbund? (Facket) Nada... Inte har jag mycket förtroende för dom, tyvärr...
Därefter pratas det nu om att semesterperioden ska börja i maj och sluta i september. Så det är ju alla superglada över, för många vill ju ha semester i maj så man kan flyta runt på ett isblock när man åker till stranden..
Det är även sagt att de som har barn inte ska få ta ut föräldraledighet på sommaren. Föräldraledighet har ju innan alltid varit något som man ALLTID haft rätt till att ta ut när man vill, om man har barn. Men nej, nu får de som har barn lämna barnen på fritids på deras sommarlov, eller alternativt dela upp familjens semester så barnen först kan vara hemma med mamma och sen med pappa. Sen blir det skilsmässa mellan mamma och pappa för dom hinner aldrig ses. Men det är ju inte landstingets bekymmer ;)
Nej men på allvar, så är det under en begränsad tid i sitt liv som man har barn i den åldern, och självklart vill man kunna ta tillvara på barnens sommarlov och vara tillsammans med dom då. Är en sak om alla på jobbet har småbarn, men nu är det bara några stycken hos just oss. Varför ska ALLA inom landstinget drabbas då det på vissa avdelningar inte är ett problem? Landstinget har verkligen noll intresse av att man har familj och ett privatliv. Men det är landstinget i ett nötskal...
Lider verkligen med de som har småbarn....
Börjar fasa för den dagen man får barn själv. Vet ju redan nu alla av mina kollegor som har barn och har JÄTTEproblem att få det gå ihop med arbetstiderna i landstinget. Dvs vi börjar 06:45 och man hinner inte lämna barnen på dagis så tidigt att man kan ta sig till jobbet i tid.. Går heller som sagt inte att flexa. Men oftast har man ju en RESPEKTIVE som inte har samma kniviga arbetstider som vi. Men hur gör man om man nu är två landstingsanställda, som jag och A råkar vara??? Det går ju bara ihop om en alltid jobbar dag och den andra kväll. En hämtar en lämnar. Det är lugnt, det handlar ju bara om sisådär dom 10 första åren man behöver gå om varandra då ;)
Nej, det där med kids får väl bli i nästa liv helt enkelt ;)
Vem behöver ett privatliv när man kan leva för sitt jobb, liksom....
Sen behöver jag nog inte nämna det där med lönen. Att utbildning är något som bör synas i lönekuvertet är inget som landstinget anammar.
Även alla OB-tider som man måste jobba. Det ÄR ju så i landstinget, det går ju inte att trolla bort att man måste ha personal dygnet runt alla dagar om året. Jobba kvällar för mig sådär ibland, det är okej, och visst kan jag jobba någon helg också.. Men som det är nu blir det NÄSTAN varannan helg. Jag är så less på att jobba helger :( Jag har på riktigt ÅNGEST över SOMMAREN redan. Och det är FEBRUARI! Är så mycket jag vill hinna göra men kommer väl hinna med ungefär... EN av dom sakerna. :(
Nu hör jag vad ni tänker: det här visste du väl redan innan du läste till sjuksköterska?? (skyll dig själv!) Japp, det visste jag. Men nu är det såhär att mitt drömjobb är inte inom landstinget må ni tro. Jag BEUNDRAR verkligen alla er som jobbat i landstinget så många år.. HUR orkar ni?? Ni måste vara övermänniskor med dolda krafter. Jag tror på allvar att det inte är många jobb som slår stressfaktor och samtidig fysisk OCH psykisk trötthet som man får av att jobba på ett sjukhus. Tempot på ett sjukhus går inte att förstå för de som inte jobbat där, så är det. Jag trodde mig ha mina aningar innan men.. Icke.
Nu är det dock såhär att landstinget råkar vara det ställe som är mest utvecklande, intressant och lärorikt för en sjuksköterska som är ny. Landstinget är arbetsplatsen där man lär sig allt man ska kunna. Jag tror inte det finns några genvägar.. Man kan inte tro att man ska få drömjobbet direkt, och att man ens skulle klara av det. Kunskap kommer ju inte från tomma intet. Det är learning by doing som gäller ;)
Jag vill kriga på i landstinget (dvs sjukhuset) så många år jag orkar för att få den kunskap jag behöver. (väldigt oklart hur många år det är dock.......) Sen ska jag ha mitt drömjobb, och det är nog framförallt dagtid någonstans där jag kan jobba med människor i lugn och ro, och vara trygg i det jag gör. Skolsköterska kanske?? Eller mottagning inom något spännande område? BVC? Privatklinik?? Har man erfarenheten bakom sig så finns det otroligt mycket att välja på i det här yrket.. Även ställen där man faktiskt kan tjäna skapligt!
Hur det än är har jag bara jobbat ett ynka år i landstinget än och jag behöver mer tid, men vet bara inte hur kroppen ska orka. Framförallt när jag inte vet hur man kopplar av längre och ligger vaken halva nätterna..... Drömmer om hur jag tar hand om mina patienter och stressar även nattetid inuti huvudet, haha.
Men det kommande året kan nog bara bli bättre än det förra i alla fall ;)
Det är bara att kriga på och kämpa för sin sak. Trivs ju verkligen med mitt jobb i sig som är otroligt lärorikt, och sen med mina underbara arbetskamrater. Sen är det bara otroligt sorgligt att lanstinget inte tar tillvara på sina anställda mer och uppskattar deras arbete.
Idag är bara en dag då jag känner mig jäkligt less, det måste man väl få vara ibland....
Tog mig dessutom upp på plan 13 (sjukhusgymmet) direkt efter jobbet och sprang 5 km på löpband. Sen blev jag så yr och fick sån huvudvärk så det var läskigt. Gillar inte alls löpband, men vad gör man nu när det är isgata och -20 ute igen.... Kände mig nästan full i en timme efteråt! Kan förstås vara en kombination med sömnbristen också ;)
Shit vad långt det här blev. Dagens terapi inlägg, hehe. Var nog inte en själ som läste ända hit x) Godnatt!
Här har ni henne... Bitterfittan själv ;)
Jo, jag läste hela gumman! :) Läser alla dina inlägg, även om jag inte kommenterar på alla. Låter helt galet och jag förstår dig helt och fullt, men satan vilken svår situation. Tror dock det bara är sunt ventilera av sig och VÅGA TYCKA saker än bara inställa sig i ledet och hålla käften typ. Kämpa på min vän, vet att du är som gjord för detta yrket och hoppas motgångarna kommer vända, dvs att landstinget hittar nya fräscha sätt att TA HAND om sin personal. För såna som DU är värda GULD Lovan.
Tusen kramar <3