Gråtutbrott...

Ja jag är en känslomänniska och har nära till skratt och tårar osv.. Lägg på gravidhormoner så kan man ju ta det x100..... Visst har jag blivit rejält arg på mina barn och höjt rösten ibland, men utbrottet jag fick idag- det har dom aldrig skådat innan ;)

Först och främst inte min dag idag, haft pissont i huvudet hela dagen.. Sen har inte Ivar varit på topp heller och det tar på krafterna med trots och grin.. När vi äntligen lyckats knåpa ihop middagen under TOKGRIN, så hade jag väl redan där lite lätt härdsmälta i skallen. Vad händer? Jo jag skulle ta ut maten ur ugnen. Bränner mig på handen och tappar formen i golvet. Maten flyger över hela köket och formen går i TUSEN bitar! Fan vad det såg ut. Alltså jag bröt ihop!

Började grina helt hysteriskt och bara skrek allt möjligt icke passande. Tårarna sprutade!! Tyckte så enormt synd om mig själv!! Ivar bara stirrade på mig, helt chockad och sa inte ett knyst.

Mellan hulkningarna var jag dock noga med att tala om för honom att jag inte var arg på honom utan på mig själv. När jag lugnat ner mig lite förklarade jag för honom att vuxna också kan bli väldigt ledsna ibland när det händer tokiga grejer. Ivar har varit from som ett lamm resten av kvällen så han kanske fick sig en funderare av att se mamma få ett utbrott ungefär som han själv brukar ha ;) 



#1 - - Malin L:

Åh fy vad jag lider med dig, de där dagarna vill man ju bara lägga sig ner och dö. Men det är väl bra att kunna visa känslor också antar jag så att barnen ser att man inte är nån robot, plus att det brukar kännas bättre när man fått pysa ur sig lite. Stor kram till dig! Snart är våren här..

↑