Dessa slagsmål...

Blir galen! Det MÅSTE bara vara något som grabbar har genetiskt! Det är ju knappast vi som lärt dom att slåss 🙈 Och ärligt talat: känner INGEN som har döttrar (eller en av varje) som slåss på samma sätt! Tjejer kan bråka dom med och vara jäkliga och listiga på andra sätt ;) Men slåss, sparkas, brottas, bitas, knuffas, tumla omkring på golvet.. Hela tiden! Ni får gå i taket om ni vill men det är då väldigt mycket vanligare att det är grabbar som sysselsätter sig med det. (Visst, finns väl undantag)


Ivar och Ebbe var så goa med varann och "en var stor och en var liten" liksom innan Henry kom. Dom slogs sällan!! Men så kom Henry och då blev det annat! Plötsligt var Henry den lilla som Ivar tagit på sig rollen att beskydda som storebror förstås! Så då blev ju Ebbe ständigt "the bad Guy" eftersom han inte förstår än att man inte får hoppa på lillebrorsan tex.. Då kommer Ivar som en hök och ska skydda Henry. Aldrig att Ivar skulle göra illa Henry på något sätt, det är typ hans ögonsten! Haha. 

Det handlar såklart om uppmärksamhet också! Att "ägnar du dig åt bebisen så ser vi till att bli sedda och hörda på andra sätt!"

Sen är ju Ebbe ett vilddjur så han har ju lärt Ivar hur man bråkar.. Förr slog inte ens Ivar tillbaka om någon på dagis tex slog till honom.. Men nu har han definitivt morskat upp sig, på gott och ont! Ebbe och Ivar är på varandra HELA DAGARNA! Alltså man blir galen! (Fast det är bara när vi är hemma, inte på tex dagis och så) Ofta är det ju lek när man brottas och sparkas men går väl några sekunder innan någon gör illa sig och grinar.  Meningen "Ni får inte slåss!" säger jag typ 300 gånger om dagen, men kanske lika bra man slutar säga det för det hjälper ändå inte! Vad ska man göra? På morgonen hinner man knappt öppna ögonen förrens dom tumlar runt och fightas! Gaaah! 

Häromdagen bet båda varandra så dom nästan började blöda! Alltså!!! Ebbe har varit hemsk med att bitas! Men har väl börjat fatta nu att man inte får, men kan inte hejda sig ibland.. Han har bitit Henry flera gånger så han börjat blöda :( Han är så himla snabb! Typ ska ge en puss men så blir det ett bett istället! 🙈 Och Ivar vet mycket väl att man inte får bitas, men blir så arg och frustrerad på Ebbe att han inte vet vad han ska ta sig till! Ebbe är en riktig retsticka och älskar ju att jäklas och ta Ivars saker och förstöra hans lek etc.. När Ivar väl bitit Ebbe så grät han sen i en halvtimme av skuld! Han skämdes som en hund...

Trots allt bråk, tjafs och slagsmål så är dom bästa vänner och vill aldrig vara ifrån varandra! Om dom är ifrån varandra så frågas det konstant om var brorsan är och när han kommer! Haha! Förra veckan när Ebbe var hemma för han var sjuk och Ivar var på förskolan, gick han runt här hemma och letade efter honom och ropade "-Ia!!" Som han kallar Ivar 😂😂 Ropar även ofta efter honom om han vaknar på natten. Och dom leker jättebra med varandra OCKSÅ mellan allt bråk! Ivar är så noga med att om han får något så ska Ebbe också ha lika! Är inte Ebbe hemma så ska han spara till Ebbe, tex om han fått godis! Så dom är så söta och måna om varandra också... 

Ja det kallas väl syskonkärlek ;) Är kanske som många säger: grabbar är ofta vilda och bråkiga som barn och lugnare sen... Tjejer leker med sina dockor (sorry för generaliseringen) och är lugnare som barn men blir desto besvärligare som tonåringar 😂 Blir intressant att utvärdera sen 😝 Tjejer och killar är ju jobbiga på olika sätt! Men detta är bara början kan jag ju gissa mig till, snart är det 3 grabbar som tumlar runt på golvet.. Och man blir ju lite matt förstås ;) 

Upplys mig gärna om hur era barn är! Finns det hopp?! Eller kommer dom fortsätta slåss tills dom flyttar hemifrån... Vet inte hur många gånger per dag man får höra "buuuuhuuu mamma han slog mig!" Fast man var precis lika delaktig själv ;) 




#1 - - Carin :

Hej Lovisa!! Har hittat din blogg för ganska länge sedan men inte fått tummen ur att kommentera än. Känns bra att ge sig tillkänna för det känns typ som stt jag smygläser den eftersom jag inte sagt hej här än 😂 Hoppas det är ok att jag hittat hit!! (Via IG). Superkul att följa din vardag med grabbarna 😅 och förresten har du sprungit ett marathon?! TOKIMPAD isf!! När vad hur?

Jag känner så himla väl igen mig med bråken POJKAR emellan. Är helt hundra övertygad om att flickor, samt en flicka en pojke EJ håller på som två grabbar/bröder gör. Helt sjukt här hemma, tycker det blivit värre dystra veckorna. Dom slåss/skojar/brottas/bråkar/leker ninjago/ninjamoves hela dagarna. Blir knäpp! Jag pendlar mellan "pedagogiskt" 🙄 Prat med dom och hysteriskt skrik 300ggr/dag. "Sluta bråka!!!!!!!!!" "Annars slänger jag bort alla era leksaker!!!!!" Osv......
Fattar inte vad vi hamnat i.. Ska det behövs vara såhär?? Hur vad gör man?

Svar: Men hej!! Vad kul att du är här och läser!! Jag tänker alltid att det typ inte är någon som läser här, skriver mest för min egen skull för det är så skönt att skriva av sig någonstans och sen kunna gå tillbaka och kolla :) Så när folk (bekanta) typ kläcker ur sig "ja jag läste det på din blogg" blir jag alltid lika paff😂😂 Så roligt att du gav dig till känna 😁
Haha jaa jag sprang ett marathon 2014 när Ivar var 1,5 år 😅 Fick något ryck och anmälde mig för jag behövde motivation efter barnafödande och alllt det där. Kanske gick lite väl all in med ett marathon som första lopp dock 🙈 Tränade hårt men hann inte träna tillräckligt länge för Ivar var ju ständigt förkyld och smittade oss föräldrar så det var kanske inte den bästa träningskombon 🙈 Men jag kom runt fast det var enormt tufft!! Är sååå laddad att göra om det och ta revansch men det får bli när kroppen är fullt återställd! Känns några år bort! Är du sugen också?? ;) Det är verkligen ett superroligt lopp att springa!! Fantastisk stämning! Men jag är lika impad av din skidåkning!! 💪🏻 Känns som du också är en sån som kan ta dig an utmaningar 😉
Gud vad skönt att höra att du har samma problem med dina boys.. Alltså man vet inte om man ska skratta eller gråta vissa dagar!😂😩 Boys Will be boys.... Kanske bara är att rida ut stormen och hoppas att det lugnar sig... om några år!? 😳🙈 Inget man säger biter ju ändå....
Lovisa

#2 - - Carin :

Ja men åka skidor 3 mil känns enklare än springa 3 mil, eller mer.
Mina långpass i löpning brukade ligga på drygt 15km typ i kanske 5.30 tempo och det har aldrig varit några problem. En gång har jag sprungit 19km men det var oplanerat och samma där det kändes bra. Men en eller två mil till?! 😱 jag undrar verkligen om kroppen håller? Jag har dessutom börjat bli nojig över löparknä, känns som att man minimerar risken för det med kortare sträckor. Men jag är skitpepp på ett marathon! Jag SKA ha genomfört ett inom några år iaf 😊
Det är kul med specifika mål, det behövs för motivationen tycker jag. Nästa år tänkte jag köra halvklassikern 😊👍
Vi bor ju nära varandra så vill du ha sällis med löpningen så kan vi ju hojtas till 😊 Jag springer helst själv men nån gång ibland är det toppen med sällskap, typ på långpassen så man kan öva på behagligt prat-tempo, eller på intervallpassen! Då är det ju perfekt med sällskap.
Var det Stockholm maran du sprang?

Svar: Men då finns det ju verkligen en grym löpare i dig med massa potential! Det viktigaste i ett marathon är att ha pannben! Så klarade du nästan 2 mil förut så klarar du ett marathon också ;) Jag har haft problem med knäna sen i julas :( Så himla less! Men tror det hänger ihop med felställning i ryggen! Så har inte kunnat göra någon löparcomeback än, så deppig!!! Hoppas att det ger sig snart. Jag har aldrig varit någon snabb löpare, har fått KÄMPA för att klara milen under timmen! Men däremot kan jag springa långt i sakta mak haha! Men är pepp på att bli en snabb löpare i framtiden ;) Så absolut att vi kan slå oss ihop någon gång- intervaller är skitbra att göra med någon tex!! Får lära av varandras styrkor 💪🏻
Lovisa