Löparglädje
Idag har jag joggat (eller snarare lufsat!) 3 ynka km, men herregud vilken lycka att kunna vara ute igen och röra kroppen! Efter allt min kropp gått igenom senaste åren tar jag inte någonting förgivet. Så fantastiskt att kunna röra sig överhuvudtaget! Känner fortfarande av knäna och även ryggen så förmodligen ska jag undvika löpning ett tag till... Men var så sugen så var tvungen att prova en gång! Typ eufori att ta sig ut!!
Hoppas att jag en dag kan stå i startfållan till ett marathon igen! Men det lär inte bli inom närmsta åren.. Skynda långsamt, något jag fått lära mig senaste tiden.. Nu har jag ju slutat amma, så om 3 månader ska min kropp börja bli fri från hormoner?! Sen röstar jag för att kroppen börjar samarbeta igen 💪🏻
